En Evig Cykel av Förvaltning och SUP

I den svenska rättspsykiatrin är det vanligt att patienter har SUP, särskilda utskrivningsprövningar, där deras vård och frihet granskas av en domare och tre nämndemän (lekmän utsedda av politiska partier), advokater och media (eftersom detta är offentligt). Denna förhandling sker var sjätte månad. För dessa patienter kan dessa återkommande prövningar upplevas som en oändlig cykel av dom och bedömning, där de ständigt ifrågasätts och aldrig helt kan släppas fria.

En Upplevelse av Evig Bestraffning

För rättspsykiatriska patienter kan dessa återkommande prövningar kännas som att de döms om och om och om igen för samma brott. Trots att de kanske har gjort stora framsteg i sin rehabilitering och återanpassning till samhället, måste de ständigt bevisa sin förbättring för domstolen. Detta är svårt, dels eftersom domarna inte känner patienten, bara har journalen och ansökan från läkaren att gå på, och förhandlingen är ofta stel. Denna process är både mentalt och känslomässigt dränerande.

”Jag hatar det, undvek förvaltningsrätten i flera år för jag mådde så dåligt av själva händelsen,” säger en patient.

”Jag litar inte på förvaltningsfelen, en gång i Växjö, hade jag permissioner med mina föräldrar när dom kom på besök (dom bodde långt borta, så dom brukade sova över i en stuga på campingen), och dessa permissioner flöt på utan några anmärkningar. Sedan en gång, när vi var stressade i tid att få in ansökan, så var vi uppe i förvaltningsfelen (Ja, kan inte kalla dom för RÄTT, för det är helt tydligt bara ’vad dom tycker’ som spelar roll). Hur som helst, vi var uppe i förhandling veckan innan den planerade permissionen. Läkaren var helt med på det, så var även personal, psykolog, samt sakkunnig. Åklagaren hade heller inget emot detta. Tror ni jag fick den? Nej, helt utan någon direkt förklaring, sa dom nej. Som tur var så ställde personal upp så, så en fick följa med mig ut med mina föräldrar, men detta är ytterligare ett skräckexempel på hur förvaltningsfelen kan hålla på och jävlas om dom vill.”

Domare och Politiker: Beslutsfattare utan Fullständig Insikt?

Frågan uppstår då hur domare och politiker, som inte är insatta i patientens dagliga liv och behandling, kan göra rättvisa bedömningar. Trots att de har tillgång till patientjournaler och utlåtanden från vårdpersonal, är det svårt att fullt ut förstå patientens tillstånd och framsteg utan att ha direktkontakt. Enligt svensk lag, närmare bestämt Förvaltningslagen (2017:900), ska beslut fattas på saklig grund och med beaktande av alla relevanta omständigheter. Men det finns en risk att dessa beslutsfattare inte har tillräckligt djup förståelse för patienternas individuella situationer för att göra helt rättvisa bedömningar. Det enda de egentligen har att gå på är journalen, som skrivs av personal och läkare – motparten i denna förhandling. Dessutom finns det alltid en sakkunnig med i förhandlingen, som är en expert inom medicin eller psykologi. Men även den sakkunniga känner inte patienten personligen och behandlar allt helt kliniskt.

En Balansakt Mellan Rättssäkerhet och Humanitet

Förvaltningsrätten har en svår uppgift att balansera mellan rättssäkerhet och humanitet. Å ena sidan måste de säkerställa att samhället är skyddat från potentiella faror genom att noggrant pröva varje patients fall. Å andra sidan måste de också beakta patienternas mänskliga rättigheter och deras behov av rehabilitering och återanpassning till samhället. I Förvaltningslagen anges att beslut ska fattas utan onödigt dröjsmål och att den enskilde ska få möjlighet att yttra sig innan beslut fattas. Detta är en viktig princip, men det finns fall där patienter upplever att deras röster inte blir hörda eller att processen är alltför byråkratisk och opersonlig.

Förvaltningsrättens Brister ur Patientens Perspektiv

Förutom de återkommande prövningarna finns det flera aspekter av förvaltningsrättens process som upplevs som problematiska för patienter:

• Långa Vänteperioder: Patienter kan ofta uppleva långa väntetider innan deras prövningar genomförs, vilket förlänger deras osäkerhet och oro.
• Brist på Individuell Vårdplanering: Många patienter känner att deras specifika behov och situationer inte tas tillräckligt i beaktande, vilket leder till generella beslut snarare än individuellt anpassade lösningar.
• Otillräcklig Kommunikation: Patienter kan uppleva att kommunikationen mellan dem och förvaltningsrätten är bristfällig, vilket gör det svårt för dem att förstå processen och vad som förväntas av dem.
• Få Möjligheter att Uttrycka Sig: Patienter får ibland inte tillräckligt med utrymme att uttrycka sina egna synpunkter och upplevelser under förhandlingarna, vilket kan leda till att deras röst inte blir hörd.
• Stigmatisering: Processen kan kännas stigmatiserande och förnedrande, då patienter ständigt måste försvara sina framsteg och förtjäna sin frihet på nytt.
• Maktobalans: Patienter kan känna en maktobalans, där beslutsfattare har för mycket inflytande och patientens perspektiv undervärderas.

Förslag till Förbättringar

För att förbättra situationen för rättspsykiatriska patienter och göra prövningarna mer rättvisa och humana, kan följande åtgärder övervägas:

• Ökad Involvering av Psykiatrisk Expertis: Beslutsprocessen skulle kunna förbättras genom att involvera fler psykiatriska experter som har direktkontakt med patienterna. Detta skulle ge en mer nyanserad bild av patientens tillstånd än vad journaler och ansökan från läkare kan erbjuda.
• Mer Individuellt Anpassade Bedömningar: En mer individanpassad bedömningsprocess, där varje patients unika situation och framsteg beaktas i större utsträckning, kan leda till mer rättvisa beslut. Den sakkunniga bör även ta hänsyn till patientens personliga berättelser och inte bara kliniska data.
• Förbättrad Förberedelse och Kontinuitet i Juridisk Representation: Patienterna får delta i prövningarna men ges ofta inte tillräckligt med tid att förbereda sig. Dessutom byts deras advokater ofta ut, vilket gör processen svår och osammanhängande. ”Kliniken är verkligen inte intresserade av våra rättigheter, och hjälper inte till så att vi får samma advokat hela tiden,” säger en patient.

Slutsats

Rättspsykiatriska patienter står inför en komplex och ofta påfrestande process med de återkommande särskilda utskrivningsprövningarna. Förvaltningen och beslutsfattarna har en svår uppgift att balansera mellan samhällets säkerhet och patienternas rättigheter. Ofta är det den ekonomiska biten för eftervård som strular, och det vore bättre om mer pengar satsades på öppen vård istället för att ha folk inlåsta till en dyrare kostnad. Genom att överväga förändringar och förbättringar i hur dessa prövningar genomförs kan vi sträva efter en mer rättvis och human behandling av dessa patienter.

Källor:

Förvaltningslagen (2017:900). Tillgänglig på: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forvaltningslag-2017900_sfs-2017-900

Intervju med anonym patient, genomförd i juli 2024.

Sveriges Domstolar, ”Delta i muntlig förhandling vid rättspsykiatrisk vård”. Tillgänglig på: https://www.domstol.se/amnen/tvangsvard/rattspsykiatrisk-vard/delta-i-muntlig-forhandling-vid-rattspsykiatrisk-vard

Sveriges Domstolar, ”Delta i muntlig förhandling vid psykiatrisk tvångsvård”. Tillgänglig på: https://www.domstol.se/amnen/tvangsvard/psykiatrisk-tvangsvard/delta-i-muntlig-forhandling-vid-psykiatrisk-tvangsvard

UAIDN: y78kd-1690833841

Lyssna på artikeln