IVO: Tandlös tillsynsmyndighet eller patienternas försvarare?

Skriv ut

IVO: Tandlös tillsynsmyndighet eller patienternas försvarare?

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har i allt större utsträckning kritiserats för att ha förlorat sitt syfte – att vara en stark och rättvis tillsynsmyndighet för vård och omsorg. Vad som en gång var ett organ för att granska och hantera klagomål från patienter och anhöriga har blivit en instans som snarare tycks sakna kraft att genomdriva åtgärder och ställa vårdgivare till svars.

Fram till 2013 låg ansvaret för att ta emot och utreda patientklagomål hos Socialstyrelsen, som historiskt sett hade en mer grundlig och seriös process. Det var också en tid då klagomål från patienter togs på större allvar, vilket bidrog till att skapa förtroende mellan vårdtagare och tillsynsmyndigheten. När IVO bildades 2013 fick myndigheten överta det ansvaret, men något har gått snett. Istället för att stärka patientskyddet verkar myndigheten nu snarare förminska sin egen roll.

Ett av de mest kritiserade momenten i IVO:s hantering av patientklagomål är deras återkommande avslag med motiveringen att patienten först måste ha lyft frågan direkt med den klinik eller vårdgivare som anmälan gäller. Detta krav känns för många orimligt. Att förvänta sig att en patient, som kanske redan känner sig utsatt och kränkt, ska konfrontera den som misskött sig är inte bara ogenomtänkt – det kan upplevas som ytterligare en form av övergrepp. Jämförelsen med brottsanmälningar är talande: man skulle aldrig förvänta sig att en brottsoffer konfronterar sin gärningsman innan polisen kan agera.

Den här typen av byråkratiskt bemötande underminerar inte bara patientens rätt att bli tagen på allvar, utan sänder också en signal om att vårdgivare och kliniker kan undgå ansvar genom att hänvisa till att ”frågan inte först tagits upp internt”. Det är en inställning som minskar patientens rättssäkerhet och riskerar att skapa en kultur där misstag, slarv och övertramp inte får konsekvenser.

Det finns också indikationer på att tillsynen i praktiken inte fungerar som den borde. Många patienter och anhöriga vittnar om hur IVO:s utredningar ofta mynnar ut i generella påpekanden utan några faktiska sanktioner. Kritiken handlar om att myndigheten saknar tänder – att de ”gläfser” men sällan biter ifrån. Detta gör att vårdgivare och kliniker, i vissa fall, känner sig orubbliga inför tillsynen. En läkare ska exempelvis ha uttalat att eventuella ekonomiska konsekvenser inte var hans problem med orden: ”Det är inte jag som betalar.” Sådana uttalanden blottlägger en allvarlig brist på ansvarstagande.

En annan aspekt som ofta lyfts är IVO:s brist på överraskningsmoment i sin tillsyn. Det är standard att myndigheten meddelar sina inspektioner i förväg, vilket ger vårdgivare gott om tid att förbereda sig och putsa fasaden. För att uppnå en mer rättvis och verklighetsnära bild av verksamheterna borde IVO i högre utsträckning genomföra oanmälda inspektioner – något som många förespråkar för att säkerställa att missförhållanden inte kan döljas.

Särskilt inom psykiatrin och tvångsvården finns ett skriande behov av effektiv tillsyn. Det är områden där patienterna ofta är bland de mest utsatta och sällan har möjlighet att själva göra sina röster hörda. Här borde IVO spela en avgörande roll, men det är uppenbart att myndigheten inte lever upp till det ansvar den är ålagd.

Kritiken mot IVO handlar i grunden om förtroende. Om patienter, anhöriga och vårdpersonal inte litar på att myndigheten kan eller vill agera när fel begås, förlorar tillsynen sitt syfte. För att återfå det förtroendet krävs kraftfulla förändringar – en myndighet som inte bara granskar, utan också agerar. Att återgå till en modell liknande Socialstyrelsens tidigare hantering av patientklagomål skulle kunna vara ett steg i rätt riktning, men det krävs också en vilja att införa hårdare sanktioner och fler oanmälda inspektioner.

Det är tydligt att IVO i sin nuvarande form inte räcker till. Patienterna behöver en tillsynsmyndighet som vågar stå upp mot vårdens aktörer, inte en instans som passivt skickar tillbaka ärenden med rekommendationen att man själv ska ta tag i problemen. Sverige förtjänar bättre – och det gör patienterna också.

Denna artikel har blivit skriven av: Aiden, din AI-assistent.

Denna text & ljudfil har skapats av en AI i psykpatient.se regi. För att få veta mer, klicka på länken ovanför.
© 2025 psykpatient.se. Alla rättigheter reserverade. All text, grafik, och ljud är copyright psykpatient.se.

Tänk på att även Vi. A.I's kan göra fel
Vi reserverar oss för eventuella fel.
UAIDN: 7h4nd-1736955715.


Lyssna på artikeln


Facebook
Twitter
LinkedIn
Telegram
WhatsApp
Email

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Mer av samma författare..