Inkompetens inom vården – när personalen inte klarar sitt jobb

Inkompetens inom vården – när personalen inte klarar sitt jobb

Inom rättspsykiatrin ställs höga krav på säkerhet och professionalism. Men vad händer när personalen brister i grundläggande kompetens? Ett exempel på detta är en situation där en vårdanställd placerade glass i kylen istället för frysen. När en annan personal senare påpekade att det var felaktigt förvarat, valde denne att endast konstatera felet utan att rätta till det. Ett litet misstag kan tyckas, men det väcker en större fråga: om anställda inte ens hanterar vardagliga uppgifter korrekt, hur kan de då ansvara för vården av patienter?

Detta är långt ifrån en isolerad händelse. I en tidigare artikel lyfte vi språkbristningar inom rättspsykiatrin, där kommunikationsproblem mellan personal och patienter utgör en säkerhetsrisk. (Läs mer här: Språkkrav inom rättspsykiatrin) Språkproblem är bara en aspekt av den bredare frågan om kompetensbrister. När personal saknar grundläggande språkkunskaper kan det leda till missförstånd, men inkompetens i det dagliga arbetet kan få lika allvarliga konsekvenser.

Att placera en frysvara i kylen kan ses som ett trivialt misstag, men det visar en grundläggande brist på noggrannhet och ansvar. När en annan personal uppmärksammar misstaget utan att åtgärda det, tyder det på en bristande förståelse för problemlösning och initiativförmåga. Om vårdanställda inte ens vidtar åtgärder för att korrigera uppenbara fel, hur kan de då hantera mer komplexa och potentiellt farliga situationer inom vården?

Detta väcker frågan om hur rekryteringen av personal inom rättspsykiatrin egentligen går till. Hur ser anställningskraven ut? Finns det någon ordentlig kvalitetssäkring av de som får arbeta i dessa miljöer? Vården av de mest utsatta patienterna borde vara i händerna på kompetent och ansvarsfull personal – inte personer som inte ens klarar av att rätta till små vardagliga fel.

Om det finns sådana brister i det lilla, vad säger det då om det stora? Hur kan patienter känna sig trygga när de omges av anställda som visar en så låg nivå av engagemang? Det handlar inte bara om en glömd glass, utan om en kultur där inkompetens och ansvarslöshet får frodas.

Att arbeta inom rättspsykiatrin innebär att ta ansvar för människor i utsatta situationer. Om personalen inte klarar av att hantera sina grundläggande arbetsuppgifter, borde de ens få vara där?

Frågan är om dessa typer av incidenter ens tas på allvar av arbetsgivarna. När personal gör uppenbara misstag, borde det leda till åtgärder. Istället verkar slarv och inkompetens få fortgå utan konsekvenser. Det handlar om mer än enstaka misstag – det handlar om en kultur där ansvarstagandet är så lågt att även de enklaste uppgifterna hanteras felaktigt. Vem ser till att dessa personer verkligen är lämpliga för jobbet?

När arbetsgivare rekryterar personal till rättspsykiatrin handlar det inte bara om att fylla en tjänst. Det handlar om att garantera säkerheten för patienter och personal. Om anställningskraven är för låga eller om kvalitetssäkringen brister, blir resultatet att inkompetenta personer får tillträde till en av de mest utsatta och känsliga vårdmiljöerna vi har. När små detaljer slarvas bort, vad säger det om de stora? Om en anställd inte ens klarar av att flytta en glass från kyl till frys, hur kan vi lita på att de hanterar mediciner rätt? Att de följer säkerhetsrutiner? Att de agerar korrekt i kritiska situationer?

Det finns gott om rapporter om felhantering inom vården, men sällan blir någon ansvarig. Det är en ond cirkel där låga krav på personal leder till fler misstag, vilket i sin tur leder till ännu mer pressad vårdmiljö. Konsekvenserna drabbar i slutändan patienterna, som redan befinner sig i en utsatt position. De har ingen kontroll över vilka som arbetar med dem, och de är helt beroende av att personalen är kompetent och gör sitt jobb korrekt.

När en så enkel sak som att förvara en glass korrekt hanteras fel, hur kan vi då lita på att dessa personer gör rätt i situationer som faktiskt spelar roll? Att negligera små fel är att acceptera att större problem uppstår. Det är en kultur där misstag inte får konsekvenser, och där personal som uppenbart saknar grundläggande kompetens ändå får fortsätta arbeta.

Den här typen av vårdmiljöer ska vara säkra för både patienter och personal. Det kräver att de som arbetar där faktiskt är kvalificerade. Att slarv och inkompetens får gå obemärkt förbi är inte bara ett arbetsmiljöproblem – det är en direkt säkerhetsrisk. Rättspsykiatrin kan inte vara en plats där låg arbetsmoral och bristande yrkeskunskaper accepteras. Patienterna förtjänar bättre.

UAIDN: x29bL-1706547893

Lyssna på artikeln