Psykisk sjukdom utesluter fysisk smärta: En verklighet många patienter möter

Psykisk sjukdom utesluter fysisk smärta: En verklighet många patienter möter

Att leva med psykisk ohälsa är redan en tung börda för många. Men vad händer när samma patienter söker vård för fysiska problem? Enligt flera vittnesmål och erfarenheter från patienter upplevs deras kroppsliga smärtor ofta ignoreras, avfärdas som psykosomatiska eller till och med misstänkliggöras som påhittade. Resultatet? Människor tvingas gå runt med kroniska smärtor och obehandlade tillstånd – eftersom de inte blir tagna på allvar.

Många patienter som lider av psykisk ohälsa vittnar om att deras fysiska problem snabbt klassas som ”simulerade” eller orsakade av deras psykologiska tillstånd. Till exempel berättar flera individer med psykiska diagnoser som depression eller ångest om hur de söker hjälp för smärtor i höften, knät eller andra kroppsdelar – bara för att få höra att ”det sitter i huvudet”. Denna systematiska misstro innebär att deras smärta inte utreds ordentligt, och viktiga diagnoser riskerar att förbises.

Föreställ dig att vakna varje morgon med en intensiv smärta i kroppen som gör det svårt att röra sig. Du söker vård och hoppas på hjälp, men istället möts du av en läkare som frågar om du ”verkligen känner så” eller antyder att det bara är en förlängning av din ångest eller depression. Detta är verkligheten för många patienter med psykisk ohälsa.

En av de vanligaste kommentarerna från läkare är att patientens fysiska symptom är psykosomatiska – det vill säga att de orsakas av psykisk stress snarare än en faktisk fysisk sjukdom. Även om det är sant att psykiska tillstånd kan påverka kroppen, innebär denna ständiga koppling mellan psyke och soma att patienter ofta inte får den vård de behöver. Istället lämnas de att hantera smärta och andra besvär utan någon lösning i sikte.

Ett problem är också den bristande kommunikationen inom vården. En patient med en psykisk diagnos kan snabbt stämplas i sina journaler, vilket innebär att varje ny läkare de möter redan är färgad av en förutfattad bild. Det är inte ovanligt att patienter får höra att de är ”för känsliga” eller att deras upplevelser är överdrivna. Detta leder till en ond cirkel där patienten känner sig misstrodd, vilket i sin tur kan förvärra deras psykiska tillstånd.

Forskning visar att patienter med psykisk ohälsa löper en högre risk för att utveckla fysiska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och kronisk smärta. Trots detta är det många som inte får tillgång till nödvändig vård. En studie publicerad i Journal of General Internal Medicine visade att patienter med psykiska diagnoser ofta får sämre vård för fysiska sjukdomar, även när deras symptom är tydliga och mätbara.

Ett fall som belyser detta problem är Maria, 38, som lider av bipolär sjukdom. När hon sökte hjälp för svåra smärtor i knät blev hon snabbt avfärdad av läkaren. ”De sa att jag bara var stressad och att det skulle gå över. Det tog två år innan jag till slut fick en MR-undersökning, och då visade det sig att jag hade en skadad menisk,” berättar hon. Under den tiden hade hennes tillstånd förvärrats till den grad att en enkel operation inte längre var möjlig.

Det är inte bara vuxna som drabbas. Barn och ungdomar med psykiska diagnoser som ADHD eller autism möter liknande problem. Deras fysiska besvär avfärdas ofta som en del av deras diagnos, vilket innebär att de riskerar att gå miste om tidiga insatser för behandlingsbara tillstånd.

Vårdens brist på tillit till patienter med psykisk ohälsa bottnar i fördomar och bristande utbildning. Många vårdgivare saknar en djupare förståelse för hur psykisk och fysisk hälsa samspelar, vilket leder till en förenklad och ofta skadlig syn på patienter. Trots att forskning gång på gång har visat att personer med psykisk ohälsa inte är mindre trovärdiga än andra patienter, fortsätter misstron att dominera inom vården.

Detta systemfel har allvarliga konsekvenser. När patienter inte blir tagna på allvar riskerar deras fysiska tillstånd att förvärras. Samtidigt förlorar de tilliten till vården, vilket kan leda till att de undviker att söka hjälp i framtiden. Detta skapar en ond spiral av lidande och försummelse.

För att bryta denna trend krävs flera åtgärder. För det första måste vårdpersonal få bättre utbildning i hur man bemöter patienter med psykiska diagnoser. Det handlar om att lära sig att se hela människan och inte låta en psykisk diagnos överskugga allt annat. För det andra behövs mer forskning och resurser för att förbättra vården för denna patientgrupp. Slutligen måste patienter med psykisk ohälsa få en starkare röst i vården, så att deras upplevelser och behov tas på allvar.

Att inte tro på en patients smärta är att förminska deras lidande. Alla har rätt till en vård som ser hela människan – både kropp och själ. Frågan är hur många fler som måste lida i tysthet innan något verkligen förändras.

Lyssna på artikeln