Diagnosen försvann 2017 men sitter kvar på LRV

Texten har redigerats med hjälp av AI för stavning, struktur och läsbarhet. Skribentens uppgifter och åsikter har inte faktagranskats eller ändrats.

24 år i rättspsykiatrin – ”systemet borde skrotas”

En patient på Brinkåsen beskriver ett liv av förflyttningar, utebliven hjälp och en vård som enligt honom har blivit ett straff snarare än en väg tillbaka till samhället.

Detta är en insändare. Texten har redigerats med hjälp av AI för stavning, struktur och läsbarhet. Skribentens uppgifter och åsikter har inte faktagranskats eller ändrats.

Jag har varit patient inom rättspsykiatrin sedan 2004. Det här är inte vad jag upplever att jag blev dömd till. Jag blev dömd till vård – inte till att år efter år leva i ett system där jag inte känner att någon lyssnar eller hjälper mig vidare.

Under alla dessa år har jag berättat om mitt liv, mina problem och vad jag behöver hjälp med. Ändå upplever jag gång på gång att läkare och vårdpersonal inte lyssnar. När något går fel känns det som att ansvaret skjuts vidare i stället för att någon faktiskt försöker lösa problemen.

Jag har dessutom blivit förflyttad mellan olika sjukhus under många år. Trots alla dessa förflyttningar upplever jag fortfarande inte att jag fått den hjälp som rättspsykiatrisk vård ska innebära.

För mig är det en skandal.

I dag befinner jag mig på Brinkåsen, avdelning 96 B. Personalen som arbetar här ska hjälpa oss patienter tillbaka till samhället. Men min upplevelse är i stället att vården många gånger arbetar emot oss.

Det talas ofta om personalens utbildning och kompetens. Som patient är det svårt att förstå vad den utbildningen är värd när man samtidigt upplever att ingen tar ansvar och att ens synpunkter inte tas på allvar.

Vi som vårdas här är fortfarande människor.

Den som arbetar inom rättspsykiatrin borde ibland fundera över hur det själv skulle kännas att befinna sig på andra sidan. Hur skulle man själv vilja bli bemött om man blev sjuk, förlorade sin frihet och blev beroende av andra människor för nästan alla delar av sitt liv?

Ingen skulle vilja bli illa behandlad.

Jag har enligt min egen situation inte haft någon diagnos sedan 2017 och har inte behandlats med neuroleptika på omkring två och ett halvt år. Jag upplever också att jag flera gånger har gjort det som Förvaltningsrätten har förväntat sig av mig.

Ändå händer ingenting.

Det är kanske det svåraste att förstå. Om en patient gör det som krävs, utvecklas och försöker komma vidare – vad krävs då för att faktiskt få möjlighet att gå vidare?

Rättspsykiatrisk vård ska inte vara ett straff. Den ska vara vård och den ska ha ett mål: att människor, när det är möjligt, ska kunna återvända till ett liv ute i samhället.

När en patient efter mer än två decennier fortfarande upplever att ingen lyssnar och att ingenting förändras måste man våga fråga om systemet verkligen fungerar som det är tänkt.

Min upplevelse är att det inte gör det.

Det här systemet borde förändras i grunden – eller skrotas och byggas upp på nytt.

Jag kommer att skriva mer.

MVH 1312

Hej jag är en (patient som suttit på rättspsykiatrisk vård sedan 2004) detta är inte vad jag blev dömd till detta är inte sjukhusvård som jag blev dömd till vi patienter har det värre än djuren på Borås Djurpark. Jag har berättat hela mitt liv här på den så kallade (vården) som jag dömdes till och inte FAAAN lyssnar läkarna eller Vårdarna som är utbildade till det som dom har utbildat sig till helt i onödan för dom kan inte ta ansvar för något dom bara skyller ifrån sig hela tiden och begår brott mot mänskliga rättigheter hela tiden. Jag har blivit förflyttad till andra sjukhus hela 24 år nu och INTE FAAN FÅR MAN NÅGON HJÄLP DET ÄR JU VERKLIGEN EN SKANDAL I SVENSKT RÄTTSSYSTEM.
Jag sitter här på Brinkåsen avdelning 96 B och vårdarna som jobbar här med oss som ska (Hjälpa) oss tillbaka till samhället har tagit sina utbildningar som dom påpekar oss patienter hela tiden är HELT INKOMPETENTA och ska egentligen inte jobba emot oss dom ska ju egentligen hjälpa oss tillbaka till samhället MEN DEN HÄR KLINIKEN BARA STRAFFAR OSS VANLIGA MÄNNISKOR SOM MÅR LITE DÅLIGT JUST NU OCH VI VÄNDER PÅ DET VÅRDARNA KAN JU SJÄLVA HAMNA HÄR OM MAN VÄNDER PÅ DET OCH DOM SKULLE JU INTE VILJA BLI BEHANDLADE ILLA ELLER HUR.
Jag har inte haft någon diagnos sedan 2017 och jag har inte haft neuroleptika i 2,5 år tillbaka i tiden heller och jag har gjort som förvaltningsrätten har sagt till mig att uppfylla flera gånger men ingen ting händer det här SYSTEMET BORDE SKROTAS………… JAG skriver mer någon annan gång TRO MIG. MVH 1312