Karsuddens 20-litersregel saknar lagstöd – patient fick välja mellan att kasta och dricka upp läsk

Patienter vid Karsudden får bara ta med mat och dryck som ryms i en plastback på 20 liter. Psykpatient.se:s rättsliga genomgång visar att gränsen saknar lagstöd. En patient berättar att BVC-personal gav honom valet att kasta en inköpt läsk eller dricka upp den.

En plastback avgör vad som får följa med in

Efter en beledsagad resa ska patienternas ät- och drickbara varor rymmas i en förutbestämd plastback vid Karsuddens Bevakningscentral, BVC. Det framgår av två dokument som Karsudden skickade till Psykpatient.se den 22 juni 2026. Backen anges rymma 20 liter och ha måtten 390 × 290 × 245 millimeter. Endast varor som ryms får föras in.

Karsuddens säkerhetschef Joel Eskils beskrev begränsningen som en ordningsregel kopplad till lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV. Som skäl angav han brandsäkerhet och att patientrummen saknar köksutrymme. Beslutet ska enligt svaret ha fattats av vård och säkerhet i samråd, och regeln uppgavs vara densamma för alla patienter.

Men hänvisningen till köksutrymme förklarar inte varför gränsen ska gå vid exakt 20 liter. Den säger inte heller varför varje patient ska omfattas av samma tak oavsett vad som har köpts, vilket förvaringsutrymme som faktiskt finns eller om varorna innebär någon konkret risk.

Enligt uppgifter till Psykpatient.se togs patienternas köksmöjligheter bort i samband med ombyggnaden – med hänvisning till säkerhet.

Det gör Karsuddens resonemang cirkulärt. Först försvinner köken med hänvisning till säkerhet. Sedan används den av verksamheten själv skapade avsaknaden av köksutrymme som argument för ännu en generell begränsning. Patienterna får mindre möjlighet att sköta sin vardag, och den första inskränkningen används därefter som motivering för nästa. Patienten kan inte påverka något av besluten men får bära konsekvenserna av båda.

Det väcker också en mer obekväm fråga. Handlar 20-litersregeln verkligen om brandsäkerhet och lokaler, eller används säkerhetsspråket för att styra hur mycket och vad patienterna anses få köpa och äta? En allmän uppfattning om att patienter köper för mycket godis är inte samma sak som en konkret säkerhetsrisk. I de svar Karsudden redan har lämnat anges inte kost eller hälsa som rättslig grund, och någon individuell bedömning bakom den generella mängdgränsen har inte redovisats.

På frågan om det finns en dokumenterad bedömning av regelns nödvändighet och proportionalitet svarade Karsudden nej. Efter följdfrågor skrev säkerhetschefen den 29 juni:

Det finns inget skriftligt underlag som ligger bakom 20-litersgränsen.

Joel Eskils, säkerhetschef vid Karsudden

Karsudden uppgav att måttet ungefär motsvarar en kundkorg och valdes för att hjälpa patienten att veta hur mycket som kan handlas. Plastbacken fungerar därmed i praktiken som en gräns för hur mycket lagligt inköpt mat och dryck en patient får ta med sig efter en resa, trots att någon dokumenterad bedömning bakom just 20 liter inte har redovisats.

Den förklaringen är också nedlåtande. Den utgår från att vuxna patienter behöver en plastback för att förstå hur mycket de ska köpa, som om de inte själva kan planera sina inköp. Enligt patientuppgifter kan det gå omkring en månad mellan inköpsresorna. Då ska de egna varorna räcka i flera veckor – men hela månadens inköp förväntas ändå få plats i en enda kundkorg. Problemet är inte att patienterna inte förstår hur mycket de handlar. Problemet är att Karsudden har bestämt att deras vardag ska pressas ned i en 20-litersback.

Det är inte hjälp. Det är en kontrollåtgärd klädd i omsorgsspråk.

Att 20 liter ungefär motsvarar en kundkorg är inte ett lagstöd. Det är inte heller en individuell riskbedömning, en brandskyddsbedömning eller en proportionalitetsbedömning. En kundkorg är ett redskap för att bära varor i en butik – inte en juridisk måttenhet för hur mycket laglig egendom en tvångsvårdad människa får inneha.

LRV:s bestämmelse om allmän inpasseringskontroll ger rätt att söka efter föremål som patienten inte får inneha enligt lag eller beslut med stöd av lag. Den ger inte Karsudden rätt att förvandla vanliga och tillåtna livsmedel till förbjudna varor därför att de hamnar ovanför kanten på en plastback. LPT:s bestämmelse om otillåten egendom omfattar bland annat alkohol, narkotika och egendom som kan orsaka skada eller vara till men för vården eller ordningen. Den förbjuder inte vanliga livsmedel som kategori och nämner ingen gräns på 20 liter.

LRV kräver dessutom att tvångsåtgärder står i rimlig proportion till sitt syfte och att mindre ingripande åtgärder används när de räcker. Karsudden har själv uppgett att det inte finns någon dokumenterad nödvändighets- eller proportionalitetsbedömning bakom gränsen. Då återstår i praktiken sjukhusets eget besked: gränsen är 20 liter därför att verksamheten har bestämt att en kundkorg ska vara 20 liter.

Det håller inte som rättslig grund. Regeringsformen slår fast att den offentliga makten utövas under lagarna. En lokal rutin kan ordna hur en laglig befogenhet används, men den kan inte ge verksamheten nya tvångsbefogenheter som lagstiftaren aldrig har beslutat om. När plastbacken används som ett bindande tak och patienten måste kasta, återlämna eller omedelbart konsumera en i övrigt tillåten vara är följden en faktisk begränsning av patientens egendom och vardag – utan att Karsudden har kunnat peka ut den gällande bestämmelse som tillåter just detta.

Fick välja mellan att kasta och att dricka upp

En patient har i ett skriftligt förstahandssvar beskrivit hur regeln tillämpades efter en inköpsresa. Det var personalen i BVC – inte den medföljande avdelningspersonalen – som enligt honom gav beskedet.

Det var personalen i BVC som sa att jag var tvungen att dricka upp eller kasta läsken.

Patient vid Karsudden

Patienten valde att dricka upp läsken eftersom han redan hade betalat för den och inte ville kasta bort pengarna. Efteråt pratade han endast med avdelningspersonalen.

Han beskriver att han blev irriterad och frustrerad. Enligt hans egen bedömning fick alla varor plats i korgen, det fanns ingen risk att de skulle rasa, tippa eller välta och korgen gick att köra genom röntgenutrustningen.

Patientens berättelse får dessutom stöd av Karsuddens egen beskrivning av hur regeln tillämpas. Sjukhuset skrev den 29 juni att det vanligaste när varor överskrider gränsen är att patienten återlämnar dem eller konsumerar dem utanför inpasseringen. I vissa fall kan varor få tas in efter en bedömning. Att en patient fick beskedet att kasta läsken eller dricka upp den är alltså inte någon främmande eller osannolik följd av regeln. Det är en följd som Karsudden själv har uppgett kan inträffa.

Patienten tror att avdelningspersonalen kan ha antecknat händelsen i journalen, men han vet inte om det gjordes. En eventuell journalanteckning omfattas normalt av sekretess enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Att redaktionen inte har tillgång till patientens journal är därför inte ett skäl att avfärda hans direkta berättelse om vad han själv utsattes för.

Kritik ska ha försvunnit ur sammanställningen

En representant i patientrådet uppger att 20-litersregeln har tagits upp där vid minst två tillfällen. Enligt representanten kom frågan den ena gången inte med i den efterföljande sammanställningen. Den andra gången stod det att frågan inte var aktuell.

Representanten beskriver inte heller samtalet i gruppen som någon verklig förklaring. Enligt uppgiften hänvisade verksamhetens företrädare till utrymmesbrist och till att patienterna får mat. Samtidigt ska även inköpen i kiosken vara begränsade till fem små läskflaskor per vecka.

De skyller på utrymme och på att vi får mat. Äcklig mat – det spelar ju ingen roll. Dessutom har de begränsningar i kiosken, så vi får bara köpa fem små läsk i veckan. Vad fan, är detta något bantarläger?

Representant i patientrådet

Att patienterna serveras mat är inget svar på varför de ska förlora möjligheten att välja och spara egna lagligt inköpta livsmedel. Vård är inte bara förvaring och kalorier. Att vara tvångsvårdad gör inte personliga smaker, vanor och små vardagsval betydelselösa – tvärtom blir de viktigare när så mycket annat redan bestäms av andra.

Enligt representantens uppgift är gränsen på fem små läskflaskor ännu en generell mängdbegränsning. Någon individuell bedömning eller rättslig grund för kioskgränsen har inte presenterats för patienterna eller redaktionen.

Uppgifterna återges som patientrådsrepresentantens egen redogörelse. Kärnan i kritiken är att patienterna säger sig ha använt den kanal som ska ge dem inflytande, men ändå inte blivit hörda: frågan ska först ha försvunnit ur sammanställningen och därefter ha avfärdats som inte aktuell. Om kritik kan sorteras bort utan svar blir patientrådet en ritual i stället för ett verkligt inflytande.

En annan patient uttrycker sin misstro så här:

Det där jävla patientrådet är bara fasad för det ska se bra ut.

Patient vid Karsudden

Allt begränsas för att det är enklare för dem

Fyra olika patienter har lämnat citat till Psykpatient.se om 20-litersregeln. Kritiken gäller både mängdgränsen och bemötandet vid inpasseringen.

Det är fördjävligt, man får inte unna sig något, allt begränsas för det är enklare för dom, sedan skiter dom fullständigt i hur vi mår.

Patient vid Karsudden

En annan patient säger:

Tycker det är jävla nazistfasoner vid inpaseringen, dom tror att dom är supervakter.

Patient vid Karsudden

En tredje beskriver vad han anser att BVC:s uppgift borde vara:

Jävligt irreterande – dom har 1 jobb, se till att knark och vapen inte kommer in, sedan om jag köper 2 eller 3 stora chipspåsar, ska dom fullständigt skita i.

Patient vid Karsudden

Språket är hårt därför att frustrationen är stor. Patienterna kan inte välja en annan inpassering, byta verksamhet eller helt enkelt gå därifrån när de upplever att reglerna är orimliga. Deras ord ska inte städas tills kritiken blir bekväm för den institution som har makten över deras vardag. Citaten kommer från olika patienter och återges som deras egna omdömen.

När en månads inköp ska rymmas i en korg

Enligt patientuppgifter som Psykpatient.se har fått kan det för vissa patienter gå omkring en månad mellan inköpsresorna. För dem är 20-litersgränsen inte ett litet praktiskt besvär vid ett enstaka köp. Den avgör hur mycket de får ta med sig för flera veckor framåt. Mat, dryck och andra tillåtna varor kan behöva räcka under en stor del av månaden.

En volymgräns slår dessutom olika beroende på vad patienten köper. Bröd, flingor, frukt och dryck fyller snabbt en korg, medan små och energitäta produkter tar mindre plats. Regeln mäter inte näringsvärde eller en konkret risk med den enskilda varan, utan förpackningarnas sammanlagda volym.

Den som köper skrymmande vardagsmat straffas alltså hårdare av regeln än den som fyller korgen med små, energitäta varor. Om Karsudden samtidigt vill hänvisa till hälsa eller goda matvanor arbetar 20-litersgränsen åt motsatt håll.

Att patienterna får mat på sjukhuset eller kan handla i en kiosk besvarar inte i sig frågan om vilken grund som finns för att stoppa vanliga livsmedel enbart därför att de inte ryms i backen. Patienten är redan fråntagen möjligheten att själv välja bostad, rörelsefrihet och stora delar av sin vardag. Då kan säkerhet inte få fungera som ett allmänt svar varje gång ytterligare en vardagsmöjlighet begränsas. Regionen måste kunna visa vilken konkret risk regeln hanterar och varför just den valda begränsningen behövs.

Den generella 20-litersgränsen saknar lagstöd

Lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, tillåter allmän inpasseringskontroll vid en vårdinrättning eller avdelning med förhöjd säkerhetsklassificering när det är nödvändigt för säkerheten. Syftet enligt 8 b § är att söka efter föremål som en intagen inte får inneha enligt lag eller beslut med stöd av lag.

Genom 8 § LRV gäller också delar av lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. I 21 § förbjuds bland annat alkoholhaltiga drycker, narkotika och annan egendom som kan skada patienten eller någon annan eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen.

Vanliga livsmedel är inte förbjudna som generell kategori. Varken LRV eller LPT ger Karsudden rätt att sätta en enhetlig volymgräns på 20 liter för sådana varor. Psykpatient.se:s genomgång har inte identifierat någon annan gällande bestämmelse som ger sjukhuset den befogenheten. Den generella 20-litersgränsen saknar därför lagstöd.

Karsudden kan ingripa mot en konkret riskfylld vara och vidta riktade åtgärder för brandskydd, hygien och ordning. Men det är inte vad 20-litersregeln gör. Den träffar alla patienter, alla vanliga livsmedel och alla inköp över samma volym – oavsett om just patientens varor innebär någon konkret risk.

LRV innehåller också en proportionalitetsregel för tvångsåtgärder. De får bara användas om de står i rimlig proportion till syftet. Mindre ingripande åtgärder ska väljas när de är tillräckliga och tvång ska utövas så skonsamt som möjligt.

Brandskydd, hygien, vård och ordning kan motivera riktade och dokumenterade åtgärder. Karsudden har inte visat att 20-litersgränsen är en sådan åtgärd. Orden brandsäkerhet och ordning är inte ett frikort. En lokal rutin skapar inte nya tvångsbefogenheter, och ett odokumenterat standardmått blir inte proportionerligt bara för att det kallas säkerhetsrutin. Om en viss mängd mat eller dryck verkligen innebär en risk måste den risken kunna förklaras i det enskilda fallet, och mindre ingripande lösningar ska användas när de räcker.

Karsudden hänvisade till en upphävd föreskrift

Karsudden angav i sitt svar den 22 juni SOSFS 2006:9, 3 kap. 2 § som exakt lagstöd. Efter en följdfråga skrev säkerhetschefen:

SOSFS 2006:9 ger oss rätten till att sätta upp säkerhetsrutiner. Nivån på dessa är upp till oss själva att sätta. Lagen går inte in i detaljstyrning.

Joel Eskils, säkerhetschef vid Karsudden

Den åberopade bestämmelsen handlade om rutiner för hur vården kunde individanpassas så att säkerheten upprätthölls. Den angav ingen gräns för mängden mat eller dryck och inget uttryckligt stöd för en plastback på 20 liter.

Det är anmärkningsvärt att Karsudden angav bestämmelsen som exakt lagstöd. SOSFS 2006:9 var redan upphävd när sjukhuset svarade. Den 15 januari 2026 ersattes den av HSLF-FS 2025:52.

De nya föreskrifterna kräver bland annat att vårdgivaren har rutiner som säkerställer individuellt anpassade insatser för varje patient och rutiner för god säkerhet när en patient vistas utanför verksamhetsområdet tillsammans med personal. Inte heller de innehåller någon mängdgräns för livsmedel.

Ett krav på att vårdgivaren ska ha säkerhetsrutiner är inte i sig en obegränsad befogenhet att införa vilken inskränkning som helst. Föreskriften lägger ansvar på vårdgivaren; den anger inte att patienters vanliga livsmedel får begränsas till 20 liter.

Socialstyrelsen framhåller i sitt meddelandeblad om de nya föreskrifterna att säkerhetsåtgärder inte får leda till att kravet på god vård åsidosätts. I hälso- och sjukvårdslagen ingår respekt för patientens självbestämmande och integritet i kravet på god vård.

Den rättsliga kontrollen är uppdaterad den 17 oktober 2026. Någon ny bestämmelse som anger eller särskilt godkänner en 20-litersgräns har inte hittats.

Ingen dokumentation när varor stoppas

Karsudden uppgav den 22 juni att personal i inpasseringen och avdelningspersonal kan göra en bedömning när varor inte ryms. Om de inte når en lösning kan frågan enligt sjukhuset lyftas till säkerhetschef och läkare. Sjukhuset uppgav samtidigt att varje tillfälle då en patients livsmedel stoppas inte dokumenteras och att patienten inte får något skriftligt beslut med motivering eller information om hur beskedet kan överklagas eller anmälas.

Karsudden uppgav att mindre ingripande lösningar har övervägts och att en individuell bedömning är möjlig, men redovisade ingen dokumentation av övervägandena och inga skriftliga kriterier för undantag.

För patienten är makten omedelbar medan ansvaret blir osynligt. Patienten kan behöva fatta ett beslut direkt vid inpasseringen – kasta, lämna tillbaka eller konsumera en vara – utan ett dokument som visar vem som gjorde bedömningen, på vilken grund och hur beskedet kan ifrågasättas. När ingripandet inte dokumenteras blir det patientens ord mot en verksamhet som själv kontrollerar både platsen, reglerna och dokumentationen.

I den aktuella händelsen tog personalen enligt patientens berättelse inte flaskan i beslag. Han behöll den och drack upp den. Men den praktiska följden var att drycken inte fick föras in och sparas till senare.

IVO registrerade tipset – JO prövade inte saken

Psykpatient.se lämnade uppgifterna om 20-litersregeln till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. IVO bekräftade först att informationen hade registrerats. Den 4 augusti 2026 uppgav myndigheten att informationen hanterades som ett tips för planeringen av riskbaserad tillsyn, inte som en formell anmälan. IVO skrev också att avsändaren inte skulle få någon återkoppling om tipset.

Frågan anmäldes därefter till Justitieombudsmannen, JO. Den 4 september 2026 beslutade JO att inte gå vidare med anmälan, dnr 10770-2026, och avslutade ärendet. Beslutet innehåller ingen ärendespecifik motivering.

JO:s beslut är inte en prövning av om 20-litersregeln är laglig. Myndigheten begärde inte in något yttrande från Karsudden och tog inte ställning till regelns rättsliga grund, proportionalitet eller tillämpning.

För patienterna blev resultatet detsamma: informationen togs emot, men ingen myndighet prövade om Karsudden hade rätt att begränsa deras vanliga livsmedel till 20 liter. De besked som lämnas vid inpasseringen står därför kvar utan att patienterna har fått någon faktisk rättslig prövning av regeln.

En begränsning utan lagstöd

Karsudden har fått frågor om lagstöd, proportionalitet, dokumentation och mindre ingripande alternativ. Sjukhusets svar är att regeln behövs av brandsäkerhetsskäl och därför att patientrummen saknar köksutrymme, att 20 liter ungefär motsvarar en kundkorg och att individuella bedömningar kan göras. Samtidigt uppger Karsudden att det saknas skriftligt underlag bakom volymen, att någon dokumenterad nödvändighets- och proportionalitetsbedömning inte finns och att stoppade varor inte leder till skriftliga beslut.

Ingen av dessa praktiska förklaringar visar ett lagstöd för den generella gränsen. Den föreskrift som Karsudden angav var redan upphävd och innehöll inte heller någon rätt att begränsa livsmedel till 20 liter. Varken LRV, LPT eller de nu gällande säkerhetsföreskrifterna anger en sådan volymgräns.

Riktade åtgärder mot en konkret brandrisk eller en faktiskt farlig vara är en sak. Att låta en och samma plastback avgöra hur mycket vanliga och lagliga livsmedel samtliga patienter får föra in är något helt annat. Psykpatient.se:s slutsats är att Karsudden saknar lagstöd för den generella 20-litersgränsen.

För patienten handlade det inte om en abstrakt juridisk gräns. Han hade köpt en dryck, fick besked att den inte fick följa med in och drack upp den för att inte kasta bort det han hade betalat för.

Det är också därför frågan är större än en plastback. När kök, egna inköp, kioskvaror och möjligheten att invända begränsas var för sig med hänvisning till säkerhet krymper patientens vardag, en regel i taget. Den som är tvångsvårdad kan inte gå därifrån eller välja en annan ordning. Just därför måste varje ytterligare begränsning tåla mer granskning – inte mindre.

LRV slår fast att mindre ingripande åtgärder ska användas när de är tillräckliga och att tvång ska utövas så skonsamt som möjligt, med största möjliga hänsyn till patienten. Det är inte en oviktig formulering i lagens marginal. Det är en gräns för hur vården får använda sin makt.

Varför ska då patienternas mat, dryck, köksmöjligheter, kioskinköp och andra små vardagsval mikrostyras mer än vad en konkret säkerhetsrisk faktiskt kräver? Tvångsvård betyder inte att patienten upphör att vara en vuxen människa med rätt till värdighet, självbestämmande och respekt. Patienterna är människor med känslor, önskemål, smak, stolthet och frustration – inte säkerhetsproblem som ska pressas ned i en plastback.

En plastback är ingen vårdplan. Säkerhet är inget frikort för att göra patientens redan begränsade liv ännu mindre. En vård som glömmer människan blir inte tryggare. Den blir bara mer kontrollerande.

Källor

Karsuddens skriftliga svar till Psykpatient.se den 22 och 29 juni 2026 samt patient- och personalinstruktioner om inpasseringskontroll och beledsagade resor.

Skriftligt förstahandssvar från en patient vid Karsudden den 15 oktober 2026.

Uppgifter och citat från patientrådsrepresentant och andra patienter vid Karsudden.

Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, gällande lydelse.

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, gällande lydelse.

Regeringsformen (1974:152), gällande lydelse.

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30), gällande lydelse.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd HSLF-FS 2025:52 om säkerhet vid psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk vård och rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet.

Socialstyrelsens meddelandeblad nr 12/2025 om nya säkerhetsföreskrifter.

IVO:s besked i referensnummer 260630-000111 och 260731-000016.

JO:s beslut den 4 september 2026 i ärende 10770-2026.

UAIDN: 6M3FL-1792257985-