Karsudden stoppar permissioner – i strid med lagen?!

När Cosmic blir viktigare än lagen – patienter får betala priset

Karsudden bryter återigen mot lagen. Under tisdagen den 16 september ska journalsystemet Cosmic uppdateras, och enligt interna meddelanden innebär det att all aktivitet ställs in – både arbetsterapin och samtliga planerade permissioner. Men frågan är: har sjukhuset ens rätt att fatta ett sådant beslut?

För patienter inom rättspsykiatrin är permission inte en gåva från vården, utan en rättighet som regleras i lag. Enligt Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV, 1991:1129) 10 § beslutar förvaltningsrätten om permission när vården är förenad med särskild utskrivningsprövning. För patienter som vårdas enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT, 1991:1128) kan chefsöverläkaren besluta, men endast utifrån en individuell bedömning och med möjlighet till återkallelse om något inträffar som gör permissionen olämplig. Inget i lagen öppnar för ett kollektivt, generellt stopp – särskilt inte på grund av en teknisk systemuppdatering.

Det som nu sker på Karsudden är i praktiken ett kringgående av lagen. Patienter som fått sin permission beviljad av domstol får se sitt beslut satt ur spel, inte för att något hänt i deras personliga situation, utan för att regionen väljer att stänga ner hela verksamheten för att uppdatera datorer. Det är en ordning som inte håller juridiskt. Permission är ett myndighetsbeslut och får inte upphävas godtyckligt.

Enligt lagtexten kan permission dras in om patienten försämras, bryter mot villkor eller utgör en risk. Men att IT-avdelningen installerar ett nytt system är inget giltigt skäl. När chefsöverläkaren eller regionen kollektivt stoppar permissioner utan individuell prövning innebär det att man går emot både lagens bokstav och dess anda. Patienten förlorar sin rättighet – och får ingen möjlighet att överklaga, eftersom det inte finns något individuellt beslut att angripa.

Här blir det tydligt hur en teknisk uppdatering prioriteras framför människors rätt till frihet och rehabilitering. I stället för att planera så att systembytet kan ske parallellt med verksamheten, väljer man den enklaste lösningen för ledningen – men den mest ingripande för patienterna. Arbetsterapin stoppas, aktiviteter fryses, och permissionsbeslut upphävs kollektivt. Resultatet blir att människor som kanske väntat i veckor eller månader på en permission plötsligt får sina förhoppningar krossade. En permission kan vara skillnaden mellan hopp och hopplöshet, mellan att få känna sig som en människa och att reduceras till en inlåst kropp. Att neka detta på administrativa grunder är inte bara hjärtlöst, det är rättsvidrigt.

Det är inte första gången Karsudden hamnar i fokus för den här typen av lagbrott. Vi har tidigare rapporterat om hur sjukhuset ständigt flyttar gränserna för vad som är tillåtet – från att inskränka patienternas vardag med plastbestick och plastmuggar, till att missköta tillsyner på nätterna. Vi skrev också om hur frigång kollektivt stoppades när dörrarna slutade fungera, trots att det enligt lagen krävs individuella beslut. (Läs artikeln här: https://psykpatient.se/202504/ingenfrigang/). Mönstret är tydligt: patienternas rättigheter kommer i sista hand, och när det krockar med administrationens behov får patienterna stå tillbaka.

När det gäller permissioner är detta särskilt allvarligt. LRV och LPT finns till för att skydda både samhället och den enskilda patienten, men också för att säkerställa rättssäkerheten. Därför kräver lagen individuell prövning och dokumentation. När Karsudden nu väljer att ignorera dessa krav, undergräver man förtroendet för hela rättspsykiatrin. Patienterna lämnas utan möjlighet att veta på vilka grunder deras rättigheter inskränks, och utan möjlighet att få en domstolsprövning.

Föreställ dig en patient som fått tillstånd att resa hem på permission för att träffa sin familj, kanske för första gången på länge. Allt är planerat, familjen väntar. Men plötsligt får patienten höra: “Din permission är indragen, för vi uppdaterar journalsystemet.” Ingen individuell riskbedömning, ingen medicinsk anledning – bara ett kollektivt stopp. Det är en behandling som knappast går att försvara juridiskt, än mindre mänskligt.

Vad säger detta om vården på Karsudden? Att bekvämlighet och intern logistik väger tyngre än lag och mänskliga rättigheter. Att människor som redan är berövade sin frihet också berövas sina rättigheter – inte för att lagen kräver det, utan för att det är enklast för systemet.

Frågan som återstår är: hur länge ska detta få pågå? Att neka permissioner kollektivt är inget annat än ett direkt brott mot lagen. Och när lagen gång på gång sätts ur spel på Karsudden, måste någon ta ansvar. Vi kan inte fortsätta blunda för en rättspsykiatri där patientens röst kvävs av systemets egen bekvämlighet.

Det är inte vård. Det är maktmissbruk. Och det är patienterna som får betala priset – med sin frihet, sitt hopp och sin tillit till att rättsstaten gäller även innanför murarna på Karsudden.

UAIDN: n2v7r-1757849240.

Lyssna på artikeln