Ett planerat läkarbesök på vårdcentralen förvandlades till en obehaglig upplevelse när patienten, som kom tillsammans med personal men utan behov av stöd i mötet, möttes av misstänksamhet redan i väntrummet. Läkaren som ropade upp honom stannade och frågade högt: “Är ni med?” – en kommentar som inför alla närvarande tydligt markerade att patienten inte var där själv. För patienten blev det en direkt påminnelse om hur snabbt en situation kan förändras när förutfattade meningar får styra bemötandet.
När patienten svarade att han skulle gå in ensam, vände sig läkaren ändå till övriga i rummet och frågade om någon kunde följa med. Patienten frågade då rakt ut: “Diskriminerar du mig nu?” Läkaren svarade nej och motiverade med att hon inte kände honom och därför ville ha sällskap. På frågan om hon brukade göra så med nya patienter blev svaret nej – något som för patienten bekräftade känslan av särbehandling.
Inne på rummet tog patienten upp flera hälsoproblem som han ville få hjälp med. Det viktigaste för honom var dock oron över extraslag i hjärtat och behovet av en medicinsk bedömning. Han nämnde även andra besvär som han hoppades kunna få åtgärdade under besöket. Trots detta hänvisade läkaren hjärtfrågan till hans diabetesläkare, trots att hjärtbesvär är något distriktsläkare normalt hanterar.
Patienten upplevde henne som irriterad och ovillig att hjälpa. Även den personal som följt med noterade att bemötandet var präglat av onödig misstänksamhet och att det saknades vilja att lyssna in patientens behov.
“Jag kännde mig kränkt under hela besöket, det verkade som om hon inte ville ta mig med en tång ens” – berättar patienten för oss på psykpatient.
Enligt patienten var besöket planerat just för att få hjälp med dessa problem, och han hade förväntat sig normala undersökningar – kanske EKG eller remiss vidare. Istället gick han därifrån utan åtgärder och med en känsla av att ha blivit avfärdad. För många patienter, särskilt de med psykisk ohälsa i bakgrunden, kan ett sådant bemötande göra att man tvekar att söka vård nästa gång, även vid allvarliga problem.
När psykpatient.se kontaktade läkaren för en kommentar uppgav hon att agerandet inte var avsett som diskriminerande, utan som en åtgärd för att känna trygghet i mötet. Hon gav dock ingen förklaring till varför frågan om sällskap ställdes inför andra patienter eller varför hjärtproblemet inte hanterades. Det lämnar många obesvarade frågor om hur vården bedömer och prioriterar när patientens bakgrund är känd.
För många med bakgrund inom rättspsykiatrin är detta en välbekant situation. Bara vetskapen om tidigare vård där kan trigga rädslor eller fördomar hos vårdpersonal – som om patienten vore ett hot snarare än en människa med vårdbehov. Den sortens förutfattade inställning gör att patienter ofta känner sig som misstänkta snarare än hjälpsökande. Det skapar en klyfta som riskerar att få patienter att undvika vård helt, även när de är i akut behov av hjälp.
Ett läkarbesök ska vara en trygg plats där patienten möts med respekt, där integriteten värnas och där medicinska behov tas på allvar. Här blev det istället ett exempel på hur snabbt förutfattade meningar kan rasera förtroendet och hindra vården från att göra sitt jobb. Att döma människor utifrån att de vårdats inom rättspsykiatrin är både orättvist och oprofessionellt – och det förtjänar att uppmärksammas och förändras innan fler patienter tappar förtroendet för vården.
© 2026 psykpatient.se. Alla rättigheter reserverade. All text, grafik, och ljud är copyright psykpatient.se.
Vi reserverar oss för eventuella fel.
UAIDN: v5r8p-1723219984.