Det här är en anonym patients egen berättelse om hur han upplever vardagen på Karsudden. Uppgifterna är hans egna och har inte kunnat kontrolleras i varje detalj.
Jag är så jävla trött på detta jävla Karsudden. De hittar på regler efter eget bevåg. Allt verkar göras för att underlätta för personalen och säkerheten, men absolut ingenting för patienternas skull.
Vi är väl fortfarande patienter? Eller är det ett fängelse?
Personalen bryr sig inte. De gör det som är bäst för dem själva. De skiter i om man mår dåligt eller bara ligger på sitt rum, så länge man är på plats. Tillsynen känns bara som att de tittar så att man inte har försvunnit, sedan går de vidare. De skiter i om man mår bra eller inte, för det är enklare för dem.
Och ja, enligt min upplevelse får vissa mer uppmärksamhet än andra. Ligger en kille på sitt rum och mår dåligt verkar ingen bry sig. Är man tjej känns det ibland som att folk reagerar snabbare. Jag säger inte att det alltid är så, men det är så det upplevs här inne.
Läkarna är också helt värdelösa. Det är nästan aldrig min egen läkare som sitter i förvaltningsrätten. De turas om. Hur fan ska en läkare som knappt känner mig kunna säga något om hur jag mår, vad jag behöver eller om jag ska vara kvar här?
Man får inte heller ha den advokat man själv vill ha. Det dyker bara upp någon från förvaltningsrätten och har man tur får man prata med personen dagen innan. Hur ska någon kunna företräda mig när personen knappt vet vem jag är?
Allt känns som ett jävla spel för gallerian. Som att allt redan är bestämt och att vi patienter bara ska sitta där, hålla käften och acceptera det.
Jag är så jävla trött på skiten att jag ibland känner att jag inte ser någon väg ut. Hade jag vågat hade jag tagit livet av mig. Men jag är väl för feg för att göra något åt det. Ibland känns det som att jag lika gärna skulle kunna hyra någon att slakta mig så att jag slipper allt.
Det är kanske det värsta med det här stället. Inte bara reglerna. Inte bara låsta dörrar, tillsynen eller förvaltningsrätten.
Det värsta är känslan av att ingen bryr sig om man lever, så länge man bara är på rätt plats när de tittar in.
© 2026 psykpatient.se. Alla rättigheter reserverade. All text, grafik, och ljud är copyright psykpatient.se.
Vi reserverar oss för eventuella fel.
Källa: Anonym patientuppgift till Psykpatient.se.
UAIDN: k4p9x-1782883634-